SGYD
IMO 5388342
Varv: Laan en Kooy
Officiellt nummer: 10223
Varvets nummer: 104
Byggår: 1961
Bruttotonnage: 148
Nettotonnage: 71
Längd: 27,80 m
Bredd: 6,35 m
Djup: 3,56 m
Motor: Klöckner-Humboldt-Deutz A.G. Diesel SBA8M 585 hk

Beställdes 1960 vid varvet Laan en Kooy i Den Oever, Nederländerna, samtidigt som GG 862 Pamir beställdes. Köpare var Sven Olof Larsson (50%), hans bror Daniel Larsson (25%) och Aste Alderblad (25%). Alderblad sålde 1964 sin andel till Daniel Larsson och Sven-Olof Larsson som därefter ägde 1/3 respektive 2/3.

Fisket var i slutet av 1960-talet dåligt och 1967 tog Sven-Olof Larsson kontakt med Kaj Myrfeldt på den danska firman Globefish då denna firma efterfrågade yrkesfiskare för uppdrag i Liberia. 1968 följde Sven-Olof Larsson med på en italiensk trålare som fiskade utanför Liberia för att studera fisket. Staffan Larsson, son till Sven-Olof Larsson, kontaktade för sin del Thomas Bryngeld på GG 505 Polar. Ägarna av Polar och ägarna av Westerö kom överens om att Båda båtarna skulle följas åt till Liberia. De kontaktade den svenska agenturfirman Nestra (familjen Hermelin).

Nestra meddelade att det var 24 fiskelag som var intresserade men det blev till slut GG 398 Westerö, GG 505 Polar, GG 112 Carmel och GG 346 Renland som kom att delta i fisket i Västafrika. De svenska fiskarnas familjer levde i Liberia under det första året som fisket bedrevs utanför Liberias kust. I Liberia fanns på denna tid en stor svensk koloni på grund av gruvbolaget LAMCO:s verksamhet i landet. De svenska barnen gick därför i en svensk skola. GG 398 Westerö återvände till Sverige sist av de svenska båtarna och var hemma först i maj 1971.

År 1974 sålde Daniel Larsson sina andelar i båten till Ingegerd Larsson, fru till Sven-Olof Larsson. Samma år monterade också en ny motor in en 8-cylinders Deutz på 880 hk. Motorn var köpt begagnad från Norge. Arbetet utförde på Ö-varvet.

1978 såldes båten till Alvar Christensson och Gustaf Svensson på Styrsö som GG 977 Danafjord.

År 1981 fick båten en ny styrhytt tillverkad och monterad vid Mosebo & Møller i Skagen. Samtidigt byggdes också däckhuset ut. Båten fick ny också inredning och nytt elsystem.

Båten såldes till Sven-Åke, Karl-Bertil och Stig Berntsson samt Bert-Ola Håkansson och Roy Nilsson i Videberg år 1984. Nytt nummer och namn blev VG 54 Grimsö. Ett år senare sålde Roy Nilsson sin andel till Martin Nilsson.

Ett halvt shelterdäck byggdes 1989 vid Ö-varvet och därefter var båten på 194 bruttoton. Vid samma tillfälle installerades en bogpropeller och en extra hjälpmotor. Ett år senare sålde Martin Nilsson sina andelar till de övriga delägarna.

År 1996 såld till Lennart Johansson och Jonas Henriksson och blev LL 107 Rimfors. Fisketången blev nya hemmahamn och räkfiske blev huvudsysselsättning.

1998 ombyggd till häcktrålare vid Karlsson Marine A/S i Hirtshals. Båten förlängdes till 30,20 meter. Därefter var båten på 202 br.ton. 2001 monterades en ny huvudmotor in, en Cummins diesel KTA38 på 1 020 hk. Arbetet utfördes av Smögens Plåt & Svetsindustri.

LL 107 Rimfors

Jonas Henriksson sålde sin andel till Lennart Johansson år 2005. 2010-2011 sålde han båten i två omgångar till Arkö Fiske AB (Dyrön), först 10%, sen 70%. Båten blev nu en kvotbåt.

Såldes 2017 till RKF VSV i Lettland. Därefter har den sålts till Ryssland men heter fortfarande Rimfors med Soyuzrybprom som ägare. Detta företag ingår i en koncern med flera fiskeriföretag och varv i Kaliningradområdet i Ryssland samt i Lettland.

Andra källor:

Blom, Bornmalm & Bång, Ståltrålare i svenskt fiske 1959-65, 2012