LL 220 Pride of the Ocean/Pride

SJPE
Varv: John Wray & Son, Burton Strather, England
Officiellt nummer: 3431 (Sverige)
Varvets nummer:
Byggår: 1885
Bruttotonnage: 88,89
Nettotonnage: 68,87
Längd: 24,19 m
Bredd: 6,69 m
Djup: 3,22 m

Byggd för fiske som sailing smack och hette från början GY 995 Pride of the Ocean. Ägare var George William Parker i Grimsby. 1890 köpt av William Thomas Guy, också hemmahörande i Grimsby.

Såldes 1899 till ett partrederi på Gullholmen i Bohuslän. Huvudredare var Jakob Botvid Johansson och skeppare Arvid Andersson.

Den 22 november 1916 såldes kuttern vidare till ett partrederi i Grundsund med Karl Emanuel Johansson som huvudredare och Carl Oscar Hilmersson som skeppare. De övriga delägarna var Ivar Martinsson, Karl Julius Olsson och bankdirektör Ragnar Olof Berger i Lysekil. Natten den 14 – 15 februari 1917 omkom Ivar Martinsson vid den norska kuttern Hellebroens förlisning utanför Ålesund i Norge. Änkan, Anna Olena Martinsson, sålde den 14 april sin avlidne mans del för 4 200 kronor till de 4 övriga som därefter var ägare av 1/4 vardera.

1918 såldes kuttern till ett partrederi i Långesjö med Johan Adolf (Adel) Andersson Gustaf Emanuel Andersson, Josef Fridolf Andersson och Josef Albert Andersson med 1/4 var. Huvudredare och skeppare var G. E. Andersson.

19 januari 1919 sålde Johan Adolf (Adel) Andersson sin del i fartyget till de tre övriga delägarna, som därefter ägde 1/3 var. 1920 installerades en ny 1-cylinders Avance-motor på 22 hk i kuttern. Den 23 februari 1931 sålde Josef Fridolf Andersson sin 1/3 del i fartyget till de två övriga delägarna. En ny 1-cylinder Skandia motor på 65 hk i ”Pride of the ocean” installerades. På hösten 1936 förbyggdes kuttern på Hällevikstrands skeppsvarv. I samband med varvsvistelsen bytte kuttern namn till ”Pride” av Långesjö.

Den 20 april 1942 såldes Pride till Johan Theodor Johansson i Gravarne. I mars tre år senare såldes den till ett partrederi i Skärhamn bestående av Karl Otto Augustsson och hans svärson Ove Ingemar Hermansson. Ove Ingemar Hermansson var huvudredare. Otto Augustsson sålde sin halva del i Pride till svärsonen den 23 februari 1952. Ove blev befälhavare och hans bror, Knut Holger Hermansson, blev huvudredare. Pride fick ny styrhytt under tiden i Skärhamn. Styrhytten togs från Gunborgs (6326) och flyttades över till Pride när Gunborg renoverades på Djupviks varv 1953 och fick överbyggnad av lättmetall.

1962 såld till Sven Ulrik Lindberg i Stockholm med Visby som hemmahamn. Den 1-cyl Skandiamotorn på 65 hk fanns då fortfarande kvar men var utbytt den 25 oktober 1965 mot en motor på 135 hk.  1967 ombyggt till fritidsfartyg med ägare i Stockholm, ett partrederi med Sven Arne Lindstrand som huvudredare och med Arne Valdemar Saxin, Hans Erik Broberg och Kjell Sigvard Gustad som övriga delägare. Återtog då också namnet Pride of the Ocean.

Efter en längre tids utrustning avseglade Pride of the Ocean i juli 1969 till Medelhavet för att därifrån fortsätta sin resa till Karibien och Bahamas några månader senare. Kom därefter att segla i Bahamas farvatten från början av 1970. Den 25 juni 1971 såldes kuttern i Florida genom American Sailboat brokers i Fort Lauderdale till fru Martine Dupas med flera i Guadeloupe. Behöll svensk flagg och Stockholm som hemort

Gick på grund den 28 januari 1971 vid Samana Cay på Bahamas, Alla ombord räddade sig i land men fartyget sjönk. Efter en vecka på den öde ön räddades besättningen och passagerarna.

Huvudbilden av Pride på Kråkefjorden tagen av Olof Hasslöf på 1940-talet. Public domain.

Läs mer: Kuttrar

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.