IMO 6618122
SMON
Varv: Hommelvik Mek. Verksted A/S, Hommelvik, Norge.
Officiellt nummer: 10788
Varvets nummer: 103
Byggår: 1966
Bruttotonnage: 349
Nettotonnage: 148
Längd: 39,75 m
Bredd: 8,23 m
Djup: 4,25 m
Motor: Nohab Polar-SF 112 VS 12 cyl. 1540 hk
Beställdes i november 1965 av Ingemar Johansson (tidigare världsmästare i boxning) och dennes morbror Gunnar Karlsson i Grundsund från Hommelviks mek. verksted A/S (senare Trønderverftet) i Hommelvik. Köpet förmedlades genom Handelsagenturen Neptunus i Göteborg. Det var vid beställningstidpunkten den största fiskebåt som beställts av svenska yrkesfiskare. Ingo konstruerades av varvet.
Sjösättningen ägde rum den 18 april 1966. Vi leveransen var båten den första svenska fiskebåt som byggts för ringnotsfiske dvs fiske med snörpvad anpassad till kraftblock. Det var också den första svenska fiskebåten med hytter istället för gemensam skans med sovplatser för alla. Totalt var Ingo byggd för en besättning på 14 personer. Båten uppmärksammades allmänt:
M/F Ingo var och är kanske fortfarande den mest kända fiskebåten som hört hemma i Sverige. Anledningen till detta är kanske mer eller mindre självklar, hon ägdes av vår kanske störste och mest kände idrottsman genom tiderna, nämligen Ingemar (Ingo) Johansson. Detta plus att hon var specialbyggd för en relativt ny fiskeriteknik framförallt i Sverige, men även i övriga Nordeuropa, samt att hon vid leveransen var Sveriges största fiskefartyg, gjorde att hon skapade mycket uppmärksamhet både nationellt och internationellt. Många tidnings- och tidskriftsartiklar skrevs om henne under de år hon var stationerad i Grundsund. Dessutom gjorde dåvarande Sveriges Radio-producenten Göran Littke ett mycket sevärt TV -program om en fisketur med LL 534 Ingo till Nordsjön, vilket sändes i svensk TV måndagen den 24 april 1967.
I oktober-november 1967 installerades kyltankar ombord för att kunna hålla fångsten kyld och färsk. I september 1971 såldes båten till P/F Kimbil (Poul Hansen ) i Torshavn , Färöarna. Namnet på båten blev nu TN 340 Kallsevni med Torshavn som hemmahamn.
1976 såldes båten till P/F Havskjer (Olav Strand huvudintressent) i Norge och fick namnet M-225-H Havskjer med Ålesund som hemmahamn. I samband med köpte byggdes båten om och försågs med shelterdäck. Arbetet utfördes av Maritim Service A/S i Ålesund. Nytt bruttotonnage blev 457 ton. Försedd med en ny styrhytt vid Vaagland Båtbyggeri A/S i Vågland, Norge, år 1978.
I juni 1981 såld till P/R Sælodden (Einar Ssele, Hellesøy), varvid namnet ändrades till H-4-ØN Sælodden med Bergen som hemmahamn. Förlängdes i januari 1982 till 49,44 meter vid Kopervik Slip A/S, Karmøy. Nytt bruttotonnage blev 554 ton. Samtidig installerades också tre nya RSW-tankar (kyltankar).
1984 förlängdes aktern på båten med 2,4 m för att ge utrymme åt ytterligare en vadbinge. Aktern ändrades från en kryssarakter till en akterspegel. Ombyggnaden utfördes av Bergens Mekaniske Verksted er A/S. Bruttotonnaget blev nu 630 ton med en längd på 51,84 meter.
Såldes 1988 till Jarimar Comercio e Industrias de Produtos do Mar Lda, Lisboa, Portugal. Därifrån såldes hon vidare till Consortium Visserye BpK , Lüderitz, Namibia, Afrika. Namnet ändrades till L 89 Chrisa List med Lüderitz som hemmahamn. Båten finns fortfarande upptagen på en del internationella fiskerisajter som aktiv, men det är med all sannolikhet inte riktigt. Ägare uppges vara Lüderitz Tuna Exporters, bruttonnaget 561 ton och längden till 49 meter. Det senare förefaller felaktigt och bolaget verkar faktiskt inte finnas längre.