IMO 7407697
SKAO
Varv: Mandal Slip & Mek. Verkst. A/S (skrov), Trønderverftet A/S, Hommelvik, Norge
Officiellt nummer: 12 053
Varvets nummer: 49 / 25
Byggår: 1975/76
Bruttotonnage: 648 (enligt en del källor 599)
Nettotonnage:
Längd: 55,40 m
Bredd: 10,02 m
Djup: 4,48 m
Motor: Motoren-Werke Mannheim A.G. (MWM) diesel 4 SC SA 8 cyl. 2400 hk
Det enorma sillfisket i Nordsjön den första halvan av 1970-talet lockade fram nyinvesteringar i nya stora fiskebåtar. 1975 eller 1976 byggdes den båt som då var den största i den svenska fiskeflottan, snörpvadsbåten (ringnotsbåten) GG 920 Stella Carina på 648 bruttoton, en längd på 55 meter och med en motor på 2 400 hk (1 765 kW).
Sjösattes i april 1975 som Stella Marina vid Mandals Slip & Mek. Verksted, Mandal och bogserades därefter till varvet i Hommelvik. Fartyget levererades måndagen den 7 januari 1976, som GG 920 Stella Carina och var då den största snörpvadsbåt som beställts och byggts för Sverige. Konstruköär av båten var den norska fartygskonstruktionsbyrån Fiskerstrand & Eldøy, Ålesund som också var konsult under byggtiden på Trønderverftet.
Beställare var skeppare Astor Berntsson, dennes son David Berntsson och svärson Kjell-Ove Bryngelsson.
Ägarna av Stella Carina ägde också den dåvarande GG 435 Stella Nova. 1976 var Stella Nova utlånad till fiskare på Färöarna. GG 435 Stella Nova såldes 1979 till Skottland och finns inte längre.
GG 920 Stella Carina byggdes för snörpvadsfiske (ringnotsfiske) efter sill i Nordsjön. Så mycket fiske i Nordsjön blev det nu inte för Stella Carina då sillen fiskades ut och Sverige stängdes ute från fisket i Nordsjön. Istället gick båten iväg till Västafrika våren 1976 då många norska båtar fiskat där åren innan. Fisket kom att bedrivas utanför Senegal och Guinea-Bissau istället för utanför Marocko och Mauretanien. Orsaken var krig i och ockupation av Västsahara i vilket både Marocko och Mauretanien deltog. Efter en kort tid i Afrika, såldes GG 920 Stella Carina till Alf Vestre i Hellandshavn, Vatne, Norge redan samma år.
I Norge fick båten namnet M-353-H Neptuges (Alf Vestre och senare även Sebjørn Vestre ägare). Byggdes 1978 om till kombinerad trålare och snörvadsbåt vid Steinviks Mek. Verksted i Ulsteinsvik. Ombyggnaden projekterades av Fiskerstrand & Eldøy.
1982, förlängdes fartyget med 9 meter till en längd av 64,40 m vid Hjørungavaag Verksted A/S, Hjørungavåg, Norge. Bruttotonnaget ökade till 1032 ton. Tre nya RSW / kyltankar på 450 m installerades. Dessutom byggdes bulklastrummet om till ett frysrum. Även detta arbeta projekterades av Fiskerstrand & Eldøy.
Blev 1996 bli Brennholm med P/R Brennholmen ANS som ägare som i sin tur troligen hade Lars Enar Sandtorv som ägare. Från 1999 hette båten Skår Senior med Skår Senior AS som ägare och från 2003 Jökul utan att byta ägare. Ägare av Skår Senior AS är familjen Skår. År 2004 bytte båten ägare igen och fick nu namnet Ingrid Majala. Ägare var då Silfaks Fiskebaatrederi A/S som i sin tur ägs av Jørn Oddvar Majala. 2008 fick båten namnet Horda för att senare bli Hordafor IV.
Ägare av Hordafor IV är Hordafor AS som i sin tur till 50% ägs av Pelagia AS som ägs till 50% av ett världen största fiskeriföretag, Austevoll Seafood ASA och till 50% av finansbolaget Kverva AS via dotterbolaget Kvefi AS. Resterande andel (50%) i Hordafor AS ägs av familjen Odd Karsten Østervold som också är delägare i företaget Ocean Fresh Food AS ihop med det irländska fiskeriföretaget Atlantic Dawn Ltd.
Båten är idag 64 meter lång och på 1 032 bruttoton. Den används för transporter av fiskavfall från främst fiskodlingsindustrin. Av avfallet produceras laxolja och fiskmjöl (fiskproteinkoncentrat).
Artikeln tidigare delvis publicerad som Veckans båt på Fiskebloggen Njord.