Grundades som Lysekils Mekaniska Verkstad år 1899 av Lars Laurin och Karl Forsström. Företaget fanns i Norra Hamnen i Lysekil. Huvudsakligen sysslade företaget inledningsvis med reparationer och tillverkning av egenkonstruerade maskiner för konservindustrin. Viss tillverkning av cyklar förekom också.

Våren 1902 var den första båtmotorn, en fyra hästkrafters tändkulemotor klar för leverans till Svenska Hydrografisk-Biologiska Kommissionen på Stora Bornö. Laurin såg ägarna av västkustens fiskefartyg som en självklar kundgrupp. Laurin lyckades övertala fiskelaget Korpen från Smögen att sätta en motor på 6 hk år 1903. De skulle få använda motorn gratis under ett år. Var de missbelåtna skulle verkstaden ta ut den på en natt, så vadlaget inte skulle hindras i sitt fiske. Ville de däremot behålla motorn skulle de betala 2000 kr. Fiskarna övertygades och redan 1904 var orderlistan på motorer lång. Mellan 1902 och 1908 arrenderades varvet på Bassholmen av Lysekils Mekaniska för motorinstallationer och reparationsverksamhet.

År 1905 ombildades företaget till aktiebolag, AB Lysekils Mekaniska Verkstad. Aktierna innehades med få undantag av Lars Laurin. 1907 tillverkades den första fyrcylindriga motorn. På den tiden kallades de Lysekilare eller Lysekilsmotor. Samma år hade företaget levererat ca 400 motorer för bohuslänska fiskebåtar. Under olika perioder arrenderades andra verkstäder för att få ökad kapacitet och 1911 inköptes Fridhems varv. Forsström lämnade företaget 1912.

1911 fanns 211 anställda hos Lysekils Mekaniska. Efter att Laurin tagit över Fridhems varv byggdes det ut med nya stora byggnader, bl.a. en stor skrovhall, för att kunna bygga fartyg på upp till 700 ton. Motormonteringen som Lysekils Mekaniska bedrivit i Lysekils norra hamn flyttades till Fridhem. 1918 arbetade 71 personer på varvet och 1919 hade Lysekils Mekaniska Verkstad och Fridhems varv tillsammans 476 anställda.

Hårdnande konkurrens ledde till en exportsatsning och vid första världskrigets utbrott exporterades Skandiamotorn över hela världen. År 1916 reste Laurin till USA där behov av motorer för träfartyg fanns. Resultatet blev att de fr rån 1916 tillverkades motorer även på licens i USA av Skandia Pacific Oil Engine Company i San Francisco. Den amerikanska tillverkningen kunde i omfång mäta sig med den svenska och omfattade framförallt större fartygsmaskiner. År 1918 startades försäljningsbolaget A/S Skandia Motor i Kristiania (Oslo) som blev ensamförsäljare i Norge. Egna kontor fanns förutom i Kristiania också i Göteborg, Stockholm och Sundsvall.

1920 ändrades bolagsnamnet till Skandiaverken AB och företaget var då en av landets största motorfabriker. Den världsomfattande ekonomiska krisen slog hårt mot Skandiaverken i början av 1920-talet och i april 1923 beslutade bolaget att träda i likvidation. Konsul Laurins tid som ägare och ledare var därmed förbi. Företagets namn under rekonstruktionen ändrades till AB Lysmo. En rekonstruktion genomfördes från och med juni 1923 under medverkan av Göteborgs Bank. Ett nytt Skandiaverken AB bildades genom övertagande av AB Lysmo i likvidation den 1 januari 1924.

Bättre tider följde och exporten till bl.a. Spanien och Grekland var omfattande. Världsdepressionen i början av 1930-talet medförde dock bekymmer på exportmarknaden och så småningom drabbades även Sverige.

För Skandiaverken upprepades historien och en rekonstruktion av företaget skedde den 31 juli 1932. Skandiaverken AB ändrade namn till Lysekils Verkstads Fastighets AB och ett nytt bolag som övertog namnet Skandiaverken AB bildades. År 1933 inleddes tillverkning av dieselmotorer. I slutet av 1930-talet fick bolaget en del krigsmaterielbeställningar, bl.a. av spränggranater.

År 1940 erhöll Skandiaverken en beställning på 277 st. motorer från Machinoimport i Moskva, både för fiskebåtar och för bergborrningsaggregat, men leveransen blev uppskjuten p.g.a. Tysklands anfall på Sovjetunionen i juni 1941.

Driften vid Fridhems varv nedlades temporärt 1940 och 1942 såldes varvet till Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen. I början av 1940-talet utökades produktsortimentet med tvättmaskiner.

I slutet av år 1943 sålde Göteborgs Bank Skandiaverken till Berg & Co. Mekanisk Verkstad AB i Lindesberg, som 1945 ändrade namn till Bergbolagen AB. Under åren efter andra världskriget tillverkades ett stort antal Penta-motorer och Allis-Chalmers-motorer. Denna tillverkning upphörde 1950. I stället överfördes tillverkningen av Bergmotorer från Lindesberg och ett antal prototyper till större 4-takts dieselmotorer togs fram. Under åren fram till 1951 sålde de gamla tändkulemotorerna (lågtrycksmotorerna) men efterfrågan kom att förskjutas mot moderna dieselmotorer. Bergbolagen delades i januari 1956 varvid konsul Wilhelm Berg själv övertog Skandiaverken.

Skeppsredare Gustaf B. Thordén, Uddevallavarvets grundare, förvärvade den 27 april 1956 Skandiaverken med byggnader och maskiner, tillverkningsrätten till dess motorer mellan 120 och 420 hk samt namnet Skandiamotor. Tillverkningen kom i fortsättningen även omfatta dieselmotorer av Uddevallavarvets konstruktion. Skandiaverken blev ett fristående företag inom koncernen och dess försäljningsorganisation förblev oförändrad. Den främsta orsaken till förvärvet var att Uddevallavarvet vill förlägga all tillverkning av hjälpmotorer till Lysekil p.g.a. brist på lokaler och arbetskraft i Uddevalla. Våren 1957 levererades de första 4-takts dieselmotorerna typ F35, avsedda för bl.a. fiskebåtar. Tillverkning av en större motortyp F50 inleddes också men den kom endast att byggas i två exemplar.

Bengt Ryding blev ny VD på Skandiaverken år 1957 men han avgick redan 1959. Chef därefter blev Helga Hagelin som stannade till 1961.Han ersattes av Tore Segerdahl som även var chef för Uddevallavarvet. Birger Söderberg blev platschef och det förblev han intill 1977 med lite olika titlar. Han efterträddes delvis av Sven Johansson och delvis av Alan Granfors.

År 1958 drabbades Uddevallavarvet av kapitalunderskott och grundaren, Gustaf B. Thordén, tvingades avgå. En stiftelse som bar Thordéns namn bildades för att ta över varvet och därmed också Skandiaverken. I mars 1961 inleddes tillverkning av Götaverkens nya F-motorer på licens. Från 1 maj 1961 ingick Skandiaverken som en avdelning i Uddevallavarvet.

1963 övertog svenska staten tillsammans med Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB ägandet av Uddevallavarvet. Eriksberg sålde emellertid sin andel till staten 1971. 1977 fördes Uddevallavarvet över till det då nybildade Svenska Varv AB. 1985 lades all nyproduktion vid Uddevallavarvet ned och 1986 levererades det sista fartyget.

Tändkulemotorer tillverkades på Skandiaverken till 1966. Motortillverkningen i Lysekil upphörde slutligen år 1987 efter att Uddevallavarvet lagts ner.

Idag är företagets lokaler Föreningen L. Laurins motormuseum.