SEXW
Varv: John Cockerill S.A. i Hoboken, Belgien
Officiellt nummer: svenskt nummer 7303
Varvets nummer: 491
Byggår: 1909
Bruttotonnage: 196
Nettotonnage: 53,92
Längd: 36,85 m
Bredd: 6,45 m
Djup: 3,63 m
Motor: 49 hk ångmaskin från Cockerill S.A.
Ångtrålare byggd av stål 1909 av John Cockerill S.A i Hoboken, Belgien år 1909 som O 76 Ibis VI för Société Coopérative l’Ibis i Oostende (en del av skolan IBIS). Var då på 196 bruttoton. Tillsammans med systerbåten Ibis V evakuerade IBIS VI barn och skolpersonal från Oostende när första världskriget bröt ut:
When the First World War broke out, the school decided that it was not safe for the children to stay in Flanders. ON 13 October 1914 – the day before the Germans captured Oostend – the IBIS staff, together with 20 schoolboys who had stayed behind, embarked on Ibis V (O.75) and Ibis VI (O.76), two Belgian steam trawlers sailing to Milford Havens in Wales, Great Britain. There, the staff and students found refuge at the local secondary school. Throughout the entire War, Milford Haven would remain the most important refuge for IBIS.
In december 1918, Ibis VI, was the first fishing vessel to dock at the port of Oostend after the war. The ship was escorted by the military, and stocked with fish as a gifte from the Belgian ship-owners at Milford Haven to the hungry people of Oostend.
Köpt av köpmannen Helge Eriksson den 29 januari 1924 som ombud för Fiskeri AB Ibis räkning. Ägare och styrelse för Fiskeri AB Ibis var Helge Eriksson (huvudredare), John Erik Berne samt John Edvin Johansson (suppleant). 1925 ändrades namnet på bolaget till Handels AB Ibis. Båten fick namnet GG 923 Ibis i Sverige och på 208,79 bruttoton.
1924 var Ibis inblandad i en uppmärksammad sjöolycka som tog 7 människors liv:
Tana var nu på hemväg till Helsingborg på sin sista tilltänkta resa som handelsfartyg. Rederiet låg i underhandlingar med staten, som ville göra henne till skolskepp. Under befäl av sjökapten Frans E Olsson från Brantevik och med 13 mans besättning var Tana på resa från London till Helsingborg med last av koks, när hon kl 2 natten till den 8 december 1924 blev påseglad i Kattegatt 8-10 distansminuter OSO Skagen av ångtrålaren Ibis av Göteborg. Ibis hade någon dag tidigare bärgat besättningen på en mindre jakt som i Nordsjön måst övergivas. De skeppsbrutna hade landsatts i Skagen varefter Ibis fortsatte sin resa.
Kl 20 hade Skagens fyr passerats och kl 24 skiftades vakten och styrbords vakt kom på däck varvid konstapel Glimberg övertog befälet. Utöver Glimberg bestod vakten av lättmatroserna Tuvesson och Östholm samt jungmännen Hedberg och Kjellberg. Tuvesson stod till rors och Östholm var utkik. Tana förde vid tillfället följande segel: på förmasten fock och båda märsseglen, på stormasten bramsegel och båda märsseglen, på mesanmasten endast mesansegel. Dessutom förstäng, klyvare, storstäng, knäckstäng och apa (mesanstagsegel). Det blåste en frisk sydlig bris och vädret var siktbart. Tana låg för bidevind på barbords halsar och gjorde 5-6 knops fart. Händelseförloppet vid kollisionen var så snabbt att det stolta barkskeppet Tana sjönk inom 5 minuter.
Ibis fördes av A J Sahlqvist och hade 10 mans besättning. Kollisionen berodde på att befälhavaren hade lämnat bryggan och utkiken hade lämnat sin post med en oerfaren rorgängare som hade svårt att se ut genom glasrutorna i styrhytten. Ibis träffade Tana midskepps på styrbordssidan varvid ett stort hål uppstod i Tanas bordläggning. Skeppsbåten hade hunnit lösgöras men ej sjösättas varför hela besättningen utom 2 man kom i vattnet. Dessa två man lyckades sedan få upp ytterligare 2 man i båten. Man drev mot ångaren som stannat upp intill, varefter båten blev bemannad av besättning från ångtrålaren, som sedan lyckades bärga ytterligare 3 man, varav den ena var befälhavaren, kapten Frans E Olsson.
Företaget såldes 1931 till Claes Magnusson samt medintressenter som även hade intressen i andra ångtrålare. Styrelsen utgjordes Claes Magnusson som huvudredare, Carl Erik Olsson och Gotthard Wilhelm Emanuel Magnusson som suppleant.
Under delar av andra världskriget använd av den svenska marinen som hjälpvedettbåt.
Ibis seglade ända fram till 1945 för samma bolag men såldes det året på exekutiv auktion till Fiskeri AB Svea. I styrelsen för Fiskeri AB Svea ingick J.O.W. Nilsson, D.H. Nilsson, Agnes Stönner samt Dagmar Nilsson.
Senare samma år överfördes trålaren till Fiskeri AB Uttern som hade J.O.W. Nilsson som huvudägare. 1951 såldes den till ett partrederi med Olof Nilsson som huvudredare och Arne Nilsson som meddelägare.
I maj 1952 såldes Ibis till AB Glücksmanns Metallaffär AB i Göteborg för upphuggning.
Andra källor:
Brantevikaren 2-3 2007
Anders Olsson, Ångare och motorfartyg från Skaftö och Gåsö, 2007
*Fotnot: IBIS var en skola för fattiga/föräldralösa barn till fiskare eller från fiskelägen och är idag en skola för barn från svåra sociala förhållanden. Mellan 1906 och 1952 bedrev skolan fiske i utbildningssyfte och för att få inkomster.