1912 beslutade Karlstads hamnstyrelse att anlägg en slip på Kanikenäsholmen. Ett år senare stod slipen klar.

Bolaget Ångfartygs AB Älfdalen som ägde kanalångarna Karlstad och Forshaga slogs 1917 samman till Ångfartygs AB Karlstad och ombildades följande år till Värmlands Rederiaktiebolag. Dessa bolag var en del av Ahlmarkskoncernen. Strax därefter skrev ett 25-årigt arrendeavtal med Karlstads hamn rörande hamnens upphalningsslip med omgivande mark, på Kanikenäset. De lät bygga ut anläggningen till ett fullfjädrat varv. Varvschef blev skeppsbyggmästaren Wilhelm Andersson, född 1889 i Jörlanda, Bohuslän, vilken stod kvar i ledningen i 36 år.

På varvet utfördes från starten reparationer och byggdes sjögående pråmar samt maskindrivna fartyg upp till 200 ton. Redan 1919 levererades de två första pråmarna som byggdes i trä på järnspant (så kallade kompositbyggen).

Under 20-talet byggdes dieselmotorfartyg om 360-400 ton och enstaka fiskebåtar. Reparationer var en viktig del av verksamheten och uppgick till 150-200 per år.

Nästa etapp i utvecklingen kom 1923-27 då varvet för Värmlands Rederi AB:s räkning byggde trämotorfartygen ”Mölnbacka”, ”Dejefors” och ”Ransäter” som i stort sett hade samma skrov som pråmarna.

Till följd av 20-talets depression tvingades varvet år 1927 dra ned på verksamheten, personalen minskades och de som fick stanna arbetade huvudsakligen med reparationer.

Vid mitten av 30-talet inleddes produktionen av motorseglare i stål. 1934 levererades den första i raden, ”Lurö”, med ön med samma namn som hemmahamn. Många av varvets beställare var svenska men order inflöt också från utlandet. Exempelvis byggde varvet mellan 1941 och 1950 fyra bulk- och styckegodsbåtar för norska och tyska redare. 1950 investerade Karlstads varv i en ny maskinverkstad, rörverkstad och smedja. Ett 50-tal man arbetade vid företaget och byggde en eller två båtar per år.

En stor investering gjordes 1962 då varvet byggde en ny slip och en utrustningspir med kranbana. Det gjorde det möjligt att utföra reparationer av fartyg på upp till 2 700 ton, de största som trafikerade Vänern.

Redan på 50-talet hade varvet börjat bygga kusttankers av så kallad paragrafbåtstyp. ”Venern”, som det första fartyget hette, följdes av ytterligare sex stycken. Den sista tankbåten från varvet var ”Tärnvik”, levererad 1970 till Donsö i Göteborgs skärgård, som med sina 2 100 ton dw också blev den största båt som någonsin byggdes på Kanikenäsholmen.

Vid 60-talets slut avtog efterfrågan på tankbåtar och det blev svårt att få fram order som gav lönsamhet. Permitteringar blev nödvändiga och arbetsstyrkan minskade till 10-talet man. Som komplement till fartygsreparationer startades annan typ av tillverkning, bl a stålcisterner för olja och bensin, som framställdes i Edsvalla nedlagda bruk, kiosker, gatukök och diverse inredningar. En nyhet var produktionen av s.k. sjölastbilar eller Sea-truckar som de också kallades.

1974 sålde Ahlmarksbolaget varvet till Mattssongruppen i Uddevalla och deras dotterbolag Fartygsentreprenader AB (FEAB). FEAB investerade i ny kran, nya svetshallar och en ny kaj. Produktionen inriktades nu i första hand på konstruktion och tillverkning av skrov till fiskebåtar. Vissa detaljer tillverkades av en verkstad vid KMW i Karlstad. Fiskebåtarna, vars inredning framställdes på annat håll, färdigställdes på andra varv, exempelvis på Hälsö varv (tidigare J.W. Bergs, också ägt av FEAB från 1975) och levererades till ett flertal länder i Europa.

Tillfälligt gav den nya inriktningen vid varvet ett uppsving och vid 70-talets mitt var antalet anställda cirka 100.

Efter att först ha varit verkmästare och varvschef övertog Nils Widme varvet år 1981 och drev det vidare till 1991. Under denna tid byggde ett antal fiskebåtar för svenska, norska och finska kunder. Antalet anställda var då nere i 12-15 personer. Varvet användes intill 1996 av andra företag och det året sliptogs det sista fartyget. Det var tankfartyget Situla som förlängdes.

Fiskebåtar byggda på Karlstads varv, namn, år, hemmahamn, köpare

  • GG 98 Verona, 1927, Styrsö, Axel och Alf Andersson.

Fiskebåtar byggda på FEAB Karlstadsverken namn, år, hemmahamn, köpare

  • GG 921 Bohuslän, 1974, Göteborg, Svenska Västkustfiskarna SVC AB (färdigbyggd på Hälsö varv)
  • GG 922 Halland, 1974, Göteborg, Svenska Västkustfiskarna SVC AB (färdigbyggd på Hälsö varv)
  • GG 334 Timor, 1975, Öckerö, Gösta Lambert Alexandersson och Wilhelm Alexandersson, båda från Öckerö, Rolf Ljungsvik och Jörgen Carlsson från Göteborg och Gustav Mattsson (färdigbyggd på Hälsö varv)
  • T 203 Kenan, 1975, Hanstholm Danmark, Ole Skjold (färdigbyggd på Hälsö varv)
  • E 156 Jørgen Gram, 1975, Esbjerg Danmark, P/R Erik Helsing & Tage Gram Pedersen & Poul Fink (färdigbyggd hos Jens Laursen & Sønner Eft, Struer)
  • Sørøyfjord, 1976, Norge
  • Snorre, 1976, Norge
  • GG 150 Tenfjord, 1977, Fiskebäck, (färdigbyggd hos Brdr. Jensen Skibs- og Bådbyggeri, Grenå 1981)
  • AK 70 ? Bjarni Olafsson, 1977, Island, (senare Neptunus)
  • Brimborg, 1977, Island
  • GK 606 Grindvikingur, 1978, Grindavik Island,
  • HF 13 Eldborg, 1978, Island, (senare Jon Kjartansson)
  • Signe Helen, 1978, Färöarna?, (senare Vagborg, Saevarklettur och Southern Victor)
  • GG 59 Sette Mari, 1983, Hönö, Sture Larsson
  • GG 334 Timor, 1984, Öckerö, Lambert Alexandersson m.fl.
  • GG 969 Arcansas, 1984, Björkö
  • GG 181 Västerland, 1984, Hönö, Douglas Sörensson och Kjell Sörensson
  • GG 346 Renland, 1984, Öckerö, Aste Karlsson med flera
  • AAL 243 Pondus, 1985, Åland, ?? (senare SIN 5 Pondus)
  • FG 24 Glomfjord, 1987, Glommen, Jan Andersson
  • VG 25 Almy West, 1987, Båtfjorden (Bua), Torkelsson (skrovet verkar vara byggt i Åmål)
  • Hulda, 1987, Island, Arnor Sigurdsson
  • GG 312 Särö, 1988, Fiskebäck, Uno och Börje Börjesson
  • GG 69 Malö, 1988, Fiskebäck, (färdigbyggd hos Brdr. Jensen Skibs- og Bådbyggeri, Grenå)
  • KN 20 Vienna, 1988, Karlshamn, Rolf och Ulf Svensson (skrov byggt på Wermia i Åmål)
  • IS 448 Hulda, 1988, Arnór Sigurðsson (skrov byggt på Wermia i Åmål)

Säkerligen saknas många båtar på listan då internet varit den främsta källan. I en de flest fall handlar det säkerligen bara om skrovbyggen, men oklart var båtarna då byggts färdigt.

Andra källor:
Ove Moberg, Karlstads historia, del 4, 1983
Reinhold Geijer, Karlstads hamn 1838-1938, minnesskrift, 1938
O F Ahlmark & Co Eftr, Från Vänern till Västerhavet, minnesskrift, 1947
I sjöfartens tjänst, Ahlmark Lines, 1987
Mattsson & Lundgren, Mattssongruppen, 50 händelserika år, 2011