SINZ
Varv: VEB Rosslauer Schiffswerft
Officiellt nummer: 10528
Varvets nummer: 2979
Byggår: 1964
Bruttotonnage: 150
Nettotonnage: 36
Längd: 30,95 m
Bredd: 6,60 m
Djup: 3,30 m
Motor: Nohab Polar 6-cyl F10 Diesel SF16RS med 700 hk

1964 levererades fiskebåten Cap Bon från östtyska VEB Rosslauer Schiffswerft till Nämnden för Internationellt Bistånd (NIB). NIB blev senare SIDA.

Båten beställdes för att bli skolfartyg vid den fiskeskola vid Cap Bon i Tunisien som ingick i ett svenskt biståndsprojekt. Lastrummet på båten var delvis inrett till sovutrymme med 12 sovkojer för elever, delvis inrett till skolsal för teoretisk undervisning.

Båten seglades ner av fiskarna Walter Corneliusson och Folke Bryngelsson från Hönö som också skulle vara lärare på skolan. Resterande besättningsmän var Folkes bror Gunnar Bryngelsson, Helge Karlsson och Morgan Claesson, Förutom Walter Corneliusson och Folke Bryngelsson var också  Georg Åberg (ombudsman) , Elon Barlind (Göteborg) och Raimondo Baudino (Skärhamn) lärare vad det gällde praktiskt fiske. Undervisningen påbörjades den 1 oktober 1964. År 1970 ersattes Baudino av Karl-Axel Silverfjäll från Åstol.

Projektet kritiserades mycket när det startades men blev i slutändan en succé enligt Christer Alexandersson som var skeppare i 6 år:

Då vi sitter där i vardagsrummet och pratar lägger jag märke till ett svartvitt kort på väggen. Det är GG 700 Cap Bon, Sidas fiskefartyg i Tunisien, båten där Christer Alexandersson var skeppare ombord i sex år.

– Projektet att lära tunisier att fiska var från början väldigt kritiserat i tidningar, som Expressen, men sett i det långa loppet blev projektet bra. Det fortsätter än i dag och är kanske bland de mest lyckade i Sidas historia, anser han.

[…]

Christers uppgift var att lära unga tunisier trålfiske.

– Vi var tre lärare ombord, i början och senare två, och hade ett avlösningsschema med tre veckors intervaller. Eleverna hade en veckas fiske till sjöss, i land hade de en veckas träning i vadbindning och en med mekanik och båtbygge. I undervisningen ingick teori i form av matte och navigation.

Första upplägget var naivt med felrekryterad personal och felrekryterade elever, alltså fel från båda sidor, menar Christer. Men detta åtgärdades med tiden och resultatet blev väldigt bra. Tunisien byggde själva ytterligare tio skolor, kallade fiskecenter, med den första som grund.

– Kvantitetsfisket bestod av sardiner och makrill, som
fiskades med silltrål och enbåts flyttrål. Men vi fick även en del vitfisk av olika slag

Vid projektets slut år 1974 seglades Cap Bon hem till Sverige av Karl-Axel Silverfjäll, hans kusin Knut-Arne Silverfjäll från Åstol och Helge Karlsson från Hönö. Avsikten var att sälja båten till svenska fiskare, men dåligt fiske, utfiskade sillbestånd, utvidgade nationella fiskezoner och därmed följande lågkonjunktur inom svenskt fiske gjorde detta omöjligt.

Istället skänktes båten av Sida till Guinea-Bissau i Västafrika år 1975 och namnet ändrades till Guiledge. Undervisningslokalen och sovsalen byggdes om till lastrum.

Hösten 1975 seglades båten ner till Guinea-Bissau. Meningen var att båten skulle användas i ett projekt för att utveckla det lokala fisket som Guinea-Bissau avsåg att genomföra. När den svenska fiskeskepparen Gunnar Jansson kom ner till landet som anställd av SIDA insåg han att båten var alldeles för stor för de lokala förhållandena.

Guiledge användes därefter istället av ett statligt fiskeriföretag för kommersiellt fiske med kubanska befäl ombord. Idag finns båten inte kvar utan är sannolikt ett vrak utanför oljekajen i Guinea-Bissau.

Andra källor:

Blom, Bornmalm och Bång, Ståltrålare i svenskt fiske 1959-1965, 2012